Lokförarens jätteärt, pålitlig potatislök och lagstadgad humle – grönt kulinariskt arv

I Sveriges Program för odlad mångfald (Pom):s första upprop år 2002, Fröuppropet, efterlystes fröer av äldre trädgårdsväxter med dokumenterad odlingshistoria. Gensvaret blev större än väntat! I boken Klint Karins kålrot och Mor Kristins böna presenterades 2013 många av de älskade arveväxter som namngavs och beskrevs under inventeringarna.

De pålitliga potatislökarna, som samlades in senare under Sparrisuppropet, bär på värdefulla minnen av självförsörjning och äldre matkultur. Gråsockerärten ’Lokförare Bergfälts Jätteärt’ har å sin sida blivit en eftertraktad raritet som fördjupat bilden av vårt gröna kulturarv. Kulturarvshumlen som återfanns med hjälp av äldre skifteskartor bär på viktiga egenskaper då den bevarade brukshumlen ofta är väl anpassad till våra nordiska odlingsbetingelser.

Men, bortom oljor och alfasyra finns också kulturhistoriska värden bevarat i växtmaterialet. Vår odlade mångfald och vårt gröna kulinariska kulturarv lever i våra arveväxter!

Från föredraget

• Inspelningen av webbinariet "Lokförarens jätteärt, pålitlig potatislök och lagstadgad humle – grönt kulinariskt arv"
• Presentationen från webbinariet Lokförarens jätteärt, pålitlig potatislök och lagstadgad humle – grönt kulinariskt arv
• “Vårt gröna kulturarv består till lika delar av växtgenetiska resurser, odlingskunskap och matkultur. De måste bevaras i odling”, säger Erik de Vahl.
• “Gamla husbehovsodlade arveväxter, såsom potatislök, gråärter och humle, kan i vår tid bli viktiga pusselbitar när odlingslandskapet ställs inför nya utmaningar.”, säger Erik de Vahl.