Förhoppningen: ett landskap som kan producera ”mer av allting”. Från lantbruk, skogsbruk, vind- och vattenkraft till gruvor och bioenergi. Men vad händer när olika anspråk på mark och vatten konkurrerar med varandra? Och när anspråken dessutom krockar med den grundlagsskyddade renskötselns markanvändning?
Per Sandström, forskare vid institutionen för skoglig resurshushållning, SLU, arbetar med renbruksplaner. En renbruksplan är ett verktyg som samebyar använder för att beskriva sin markanvändning. De fungerar som ett stöd vid samråd och dialog med andra aktörer.
Bakgrunden till renbruksplaner
Komplexa markanvändarformer, som ofta orsakar en permanent förändring av landskapet i form av hinder och barriärer, leder till stora utmaningar för att bibehålla sammanhållna landskap med en fungerande grön infrastruktur. Förhoppningen att utveckla verktyg och former för förbättrade samråd mellan skogsbruk och rennäring var utgångsmålet med arbetet att upprätta samebyarnas renbruksplaner. Detta arbete utvecklades tidigt till att utgöra grunden i dialogen mellan rennäring och andra markavändarformer, till exempel vindkraft, gruvindustri och infrastrukturplanerare.
En renbruksplan innehåller information från årstidsvisa karteringar och inventeringar av renens betesland, en sammanställning av all annan markanvändning och historisk information, samt data från GPS-försedda renar. Data från en renbruksplan, analyserat och visualiserat i verktyget RenGIS kan alltså utgöra underlag för många former av praktisk och strategisk landskapsplanering.
Länk till inspelning.
