Nikitta Afonso: MFS-stipendiat i Kenya

Varför ville du göra en MFS? 

Innan jag började på veterinärprogrammet på SLU så hade jag sett framför mig att jag under min studietid skulle göra ett utbytesår i något annat land. När jag väl började plugga och insåg att det inte var möjligt att göra inom ramen för programmet så blev jag självklart besviken. Så fort jag fick nys om möjligheten att göra MFS så kände jag att det var en chans jag gärna ville ta.

Jag tycker att det är otroligt givande och lärorikt att lära känna nya människor och kulturer. Jag såg det också som en chans att knyta kontakter inför framtiden.

Förberedelser och planering

Till en början planerade jag inför och ansökte om att göra ett annat projekt som sedan på grund av coronarelaterade orsaker inte kunde genomföras. Jag fick då byta spår och därmed hade jag en ganska krokig väg under mina förberedelser. Vilket i slutändan absolut var värt det! Utöver att planera studien och skriva själva MFS-ansökan fanns det en hel del praktiska förberedelser. Jag hade stor hjälp av min handledares kontaktnät nere i Kenya vilket gjorde det lättare att fixa kontaktperson mm. Då jag reste under corona-tider så var det många praktiska förberedelser utöver det vanliga som var tvunget att fixas, så som vaccinationsbevis, PCR-tester och hälsodeklarationer. Man ska räkna med att förberedelserna inför resan tar tid och många gånger kan det vara faktorer som mansjälv inte kan påverka som tar tid, så som brev och underskrifter från kontaktpersoner i värdlandet.

Berätta om ditt fältarbete?

East Coast Fever är en sjukdom som drabbar nötkreatur som har rapporterats i 11 länder i Afrika och minst 1 miljon boskap uppskattas dö varje år i sjukdomen. I Kenya, och i många andra utvecklingsländer, är hållningen av boskap en viktig inkomstkälla för en stor del av befolkningen och många människor är helt beroende av sin boskap för att överleva. Största delen av fältarbetet bestod av att räkna fästingar på boskapen då East Coast Fever är en sjukdom som sprids med en viss fästing. Dagarna började tidigt och spenderades i gummistövlar bland olika flockar med kor under gassande sol och svärmar med flugor. En stor del av arbetet bestod också av att samla in data om när och var djuren insjuknade, samt även vilka djur som blev sjuka.

Vad har din bästa upplevelse varit under din fältstudie?

Så svår fråga att besvara då det varit så mycket som varit fantastiskt! Allt från alla människor man fått chans att möta, lära sig av och skapa nya kontakter med, till spänningen när man letar efter lejon man vet finns där i buskarna någonstans, till glädjen att plocka sin egen mango direkt från trädet. Jag minns känslan en gång när vi satt på flaket på pickupen på väg ut till en flock med kor. Vi övade på swahili med en ranger och plötsligt fick bilen tvärnita då en hjord med elefanter hade stannat för att dricka vatten precis runt hörnet av ett skogsbryn när vi kom farande. Min tanke just då när vi satt och beundrade dem var att det knappast skulle bli sista gången jag gjorde ett liknande projekt.

Vilka var de största utmaningarna under ditt MFS?

Att inget blir som man tänkt sig fick jag känna på direkt vid start då jag fick byta projekt i sista minut. Man måste vara öppen för att allt man planerat inte alltid går att genomföra när man väl är på plats. Då får man ibland tänka om lite och försöka få till det så bra som möjligt ändå.

Tips till framtida MFS studenter

Planera studien väl men var inte så orolig när saker och ting ändras under loppets gång. Det blir bra i slutändan ändå! Sedan kan jag inte nog rekommendera om att ansöka till MFS. Att vara på resande fot och samtidigt ha ett syfte och ett mål under resan gör att man upplever landet och kulturen på ett helt annat sätt än om man vore turist. Det är en fantastisk möjlighet som ej bör missas!