Kristin Selling: MFS-stipendiat i Uganda

Då jag tidigare rest mycket och arbetat en del utomlands lockade det sista alternativet mig direkt. Det fanns en hel del olika alternativ att söka men jag kände att Afrika lockade mest, kontinenten med den häpnadsväckande och ofta mörka historian, den spännande kulturen och den otroliga naturen. Jag övertalade en kursare att idén om att tillbringa åtta veckor av hösten på sydligare breddgrader var oemotståndlig och vi började titta på vilka valmöjligheter vi hade.

Det blev Uganda, där vi hoppade på ett doktorandprojekt om djurhälsovård i småskaliga grisbesättningar runt staden Lira i norra delen av landet. Det fanns många aspekter av projektet som sträcker sig över en längre tid och vi diskuterade tillsammans med våra handledare vad som skulle vara en passande och intressant studie för oss. Vi bestämde oss för att titta på antibiotikaresistens, ett mycket viktigt ämne för hela världen.

”I början av september var det så äntligen dags för oss att ge oss iväg”

Nu var bollen i rullning och förberedelserna tog fart, vi sökte förutom MFS flera andra stipendier, vaccinerade oss, gick kurs i Härnösand och skrev långa packlistor. I början av september var det så äntligen dags för oss att ge oss iväg. Tidigt på morgonen körde min sambo oss till flygplatsen och efter ett tårfyllt farväl och många kilos övervikt kom vi iväg. Vi hade förutom varsin backpackerryggsäck med kläder tre enorma resväskor med material till vår studie. Vi kom fram till Kampala på kvällen och en chaufför hämtade oss och körde oss till ett hotell. De här första veckorna reste vi med den doktorand som var ansvarig för projektet och hon lotsade oss vant runt i den stora, hektiska staden.

Den första dagen åkte vi till Makerere Universitetet där vi mötte upp vår ugandiske handledare och lämnade en del av materialet som vi inte behövde i fält. Dagen efter kom vår chaufför för fältarbetet och hämtade oss och vi åkte ca 8h norrut till Lira. Vi var en och en halv vecka i fält, arbetet gick (tro det eller ej!) snabbare och smidigare än vi planerat. En fältdag såg ungefär ut enligt följande: frukost på hotellet klockan 7, blev hämtade av vår chaufför, till labbet och hämtade material och mötte upp vår tolk. Sen besökte vi 2-4 gårdar per dag, där vi satt ned med bönderna och pratade, intervjuade dem, tittade på grisarna och tog prover. Dagarna avslutades med arbete i labbet. Kvällarna spenderades på hotellet då det inte rekommenderades att gå ut efter mörkrets inbrott.

”Det var fantastiska veckor med massor av vilda djur, äventyr, punkteringar och underbar natur”

När vi var klara med fältdelen av studien åkte vi tillbaka till Kampala där vår doktorand tillika biträdande handledare nu lämnade oss för att åka hem till Sverige. Vi flyttade in på Edge House som ligger inne på campus på Makerere universitetet, ett hus där det hyrs ut rum till studenter från andra länder och som skulle bli vårt hem den närmsta månaden. Huset har en trädgård med stängsel och övervakad grind, man delar kök och toalett med de andra som bor där. Under vår vistelse var det framförallt medicinstudenter från Sverige, Norge och Holland som vi bodde med. Den här månaden gjorde vi laboratoriedelen av vår studie, skrev på våra uppsatser och upptäckte Kampala men våra nyfunna vänner från Edge House. Vi besökte sevärdheter och gjorde dagsutflykter, därtill åkte vi en helg till Jinja som ligger där Nilen tar sin början från Victoriasjön.

Efter en månad på Edge house var vi klara med labbandet och åkte tillbaka till Jinja för att komma ifrån det hektiska Kampala och skriva på uppsatserna. Här mötte vi upp min sambo och en annan kompis som vi sen reste runt två veckor med i Uganda. Vi hade en chaufför som körde oss, först besökte vi Sipi Falls i östra Uganda, sen Kidepo National Park i norr och till sist Murchinson Falls National Park i centrala delen av landet. Det var fantastiska veckor med massor av vilda djur, äventyr, punkteringar och underbar natur. Väl tillbaka i Kampala var våra åtta veckor till ända och det var dags att resa hem. Jag och min sambo gjorde en veckas paus på Zanzibar på vägen och var hemma lagom till det gråaste novembermörkret.

Jag kan varmt rekommendera att ansöka om MFS och ta chansen att göra examensarbetet till en makalös upplevelse.