Julia Tholander: MFS stipendiat i Colombia

Förberedelser och planering

Vårt projekt skulle handla om paramos, en typ av ekosystem i Anderna, vilket kändes som rena drömmen för mig eftersom jag älskar berg och har haft en vision om att jag kanske skulle vilja arbeta med bevarandet av ekosystem någon gång i framtiden. Jag hade antagit att vi skulle bo i bergen, nästintill helt avskilda från civilisationen, men i själva verket kom vi att bo i Bogotá och enbart göra fältresor till ett paramoområde.

Vi hade två colombianska handledare, en i Sverige och en på plats i Colombia. De hade inget färdigt projekt åt oss, så vi fick lägga väldigt mycket tid innan resan på att läsa massor vetenskapliga artiklar och ge förslag på infallsvinklar och frågeställningar, vilket var svårt när man inte var insatt och behövde sköta andra studier. Vår handledare och kontaktperson på plats jobbade på Universidad Nacional de Colombia i Bogotá. Han var väldigt hjälpsam och omtänksam både vad gällde projektet och vår upplevelse av hans hemland. Även om det inte är ett krav tror jag att det är en stor fördel att ens kontaktperson har någon koppling till projektet för att det underlättar all den praktiska planeringen. Exempelvis hjälpte vår handledare och kontaktperson oss med både kontakter och fältförberedelser och hade dessutom ordnat så att vi fick ett kontor på universitetet till vårt förfogande.

På plats... 

Universitetsområdet var stort och omgärdat av staket och var som ett eget litet samhälle. Vårt kontor låg i vad som liknade en stor hangar, där en liten del bestod av kontor och resten användes för hydrauliska experiment. De hade bland annat byggt en modell av ett avsnitt av en av Colombias största floder. Från att som student på SLU och UU vara van vid relativt moderna och upprustade lokaler kändes det ganska slitet. Det fanns dock även nyare byggnader på området och de hydrauliska experimenten verkade ambitiösa i jämförelse med de jag sett i Sverige. 

Vårt boende var ett relativt nybyggt hus som bestod av korridorer med
korridorsrum och som också hade gym, arbetsrum och takterrass med utsikt mot de mäktiga Anderna som låg bara ett par kilometer bort. Jag tänkte att den här typen av boende passade bra, dels för att jag då naturligt kunde träffa andra personer som jag kunde få chansen att öva att prata spanska med, dels för att vi då ur säkerhetssynpunkt inte alltid behövde lämna boendet för att arbeta med exjobbet, träna eller vara med på sociala aktiviteter. Vi blev tidigt tillsagda att det inte var säkert att gå utomhus när det var mörkt, utan istället ta taxi eller liknande. Jag hade ibland dåligt samvete över att jag ofta var på min vakt, vidtog extra försiktighetsåtgärder och tänkte att jag kunde bli rånad eller något ännu värre, även under dagtid. Lyckligtvis hamnade varken jag eller min studiekamrat i någon farlig situation. Jag tror absolut att det hjälper att ha ett säkerhetstänkt, men till syvende och sist kan det handla om ren otur om man råkar ut för något tråkigt.

För det mesta satt vi med exjobbet i arbetsrummet i vår korridor, men ibland var vi också på campus. Tyvärr fick vi inte riktigt möjlighet att bli en del av studentlivet på universitetet eftersom det fortfarande var distansundervisning där på grund av pandemin och följaktligen väldigt tomt på universitetsområdet. Ungefär mitt i vårt utbyte gick de dock tillbaka till undervisning på plats och då fylldes campuset med liv igen, men det kändes tyvärr lite sent att försöka komma in i studentlivet och lära känna nytt folk då.

Vad har din bästa upplevelse varit under din fältstudie?

En av höjdpunkterna med MFS-vistelsen var fältresorna vi gjorde, framför allt den första. Vi åkte flera timmar i en jeep, släpptes av på vad som kändes som ett väldigt öde ställe i en dal bland bergen och möttes där av en ung kille med en häst och en mula. Denne kille, som snart lastade mulan med vår packning, skulle hjälpa oss att hitta till gården där vi skulle bo. Vi påbörjade strax en drygt fem timmar lång vandring i Anderna, först i en dal, där vi fick ta oss över ett vattendrag med hjälp av hästen, och sen upp i bergen, där paramoekosystemen tog vid och det kryllade av frailejones, en rolig växt som jag tycker liknar troll och som är typisk för dessa ekosystem. Det var ett väldigt mäktigt landskap och vi rörde oss så småningom i jämnhöjd med molnen. En del av vandringen utgjordes av en gammal pilgrimsled och längs vandringen hade vi turen att se en oso anteojo, det vill säga en glasögonbjörn, den enda typ av björn som finns i Sydamerika. Till slut öppnade en till dal upp sig och där nere i dalen låg gården där vi skulle bo, helt ensligt och omgiven av berg i tre väderstreck. Det var en spektakulär plats som fick det att kännas som om jag hade klivit rakt in i filmen Encanto och var på besök i ett liknande hus som de bor i där! Gården ägdes av en biolog och hans släkt. Det fanns två gulliga hundar, en katt samt tupp och höns, och det var en kvinna där som lagade fantastisk mat åt oss. Om natten var det magiskt att se bergens siluetter mot den stjärnklara himlen och samtidigt höra det intensiva ljudet från grodor och insekter. Det var väldigt kallt på nätterna, men på morgonen kunde vi sitta ute i solen och njuta och beundra de omgivande bergen ännu mer.

Berätta om ditt fältarbete

Under fältbesöken byggde vi en egen station för att mäta horisontell nederbörd, detta med hjälp av bland annat bambuliknande material nedhugget med machete. Vi mätte också vattenflödet i två vattendrag med saltutspädningsmetoden och letade efter lämpliga platser att installera väderstationer eller regnstationer på. Planen var egentligen att vi själva skulle installera en väderstation som vi kunde jämföra befintliga väderdata med, men tyvärr hade leveransen försenats väldigt mycket, så den kom inte fram i tid. Min del av projektet begränsades dessutom av att befintliga data inte var så omfattande som jag hade hoppats, därav fick jag ofrivilligt sänka ambitionen för studien. Det är verkligen sant, det som så många andra påpekat, att man måste vara flexibel när man åker på MFS. Se till att alltid vara beredd att ompröva dina tidigare planer och gå in med inställningen att du får göra ditt bästa utifrån förutsättningarna.

Något jag verkligen slogs av var hur gästvänliga, trevliga och hjälpsamma de
colombianer vi lärde känna var. Jag fick till exempel mycket värdefull hjälp av en kille som snart var klar med sin civilingenjörsutbildning inom en liknande
inriktning. Vår handledare hade även en assistent som var väldigt omtänksam och bjöd oss hem till sig för att äta ajiaco, en klassisk colombiansk soppa med bland annat kyckling, majs och avokado. Våra korridorsgrannar var också väldigt trevliga. Det var skönt att alltid ha någon att fråga om man undrade över något eller bara ville ha lite sällskap. Vid sidan av arbetet i Bogotá passade vi även på att göra lite småresor för att upptäcka landet lite mer. Vi besökte bland annat den karibiska kusten, kafferegionen, en saltkatedral och en lagun med koppling till legenden om
El Dorado.

Viktiga lärdomar

Jag tar med mig massor nyttiga erfarenheter, oförglömliga upplevelser och fina möten med människor från detta utbyte. Det finns så mycket att lyfta fram:utmaningarna med att bo i ett annat land med ett språk man inte behärskar helt, fascinationen blandad med avundsjukan kring colombianernas otroliga variation av natur och kultur, känslan av både tacksamhet och orättvisa över att bo i ett jämförelsevis mer välbärgat och säkrare land, den ökade medvetenheten om de gemensamma och unika problem som Colombia och Sverige har, samt glädjen över colombianernas öppenhet och över att ha hittat så härliga, nya vänner. Något jag också tar med mig är att man inte ska vara alltför snar med att döma bort ett land på grund av dess rykte. Ibland är det bra att utmana sina fördomar och inse att det oftast är de dåliga sakerna man hör talas om, men att det också finns en stor motpol av positiva bilder att upptäcka, i form av till exempel mänsklig godhet, hoppingivande förändring och unika skatter. Jag är väldigt glad att vi efter mycket om och men, stress och ansträngning lyckades komma iväg.