Axel Strömberg: MFS-stipendiat i Mocambique

Hur jag hittade mitt projekt och MFS

Jag har alltid varit intresserad av att resa och under mitt tredje år på jägmästarprogramet planerade jag en utbytestermin för mitt fjärde år. När coronapandemin kom och ställde till det fick jag ställa in. Mitt i besvikelsen av att inte komma i väg snubblade jag över möjligheten till MFS som jag genast blev intresserad av och började leta efter möjliga projekt för MFS. Jag var speciellt intresserad av Afrika då jag tidigare hade volontärarbetet i Kenya och vill utforska mer av Afrika. Jag hittade mitt projekt genom fakultetens examensmingel, där olika projekt och idéer presenterades för olika examensarbeten. Men även där kom coronapandemin i vägen och jag fick skjuta upp mitt arbete en termin. I mitten av februari 2022 kunde jag äntligen resa till Mocambique. Men som med allt annat i samhället under coronapandemin blev det en hel del extra planering och pappersexercis för att få till alla tester och certifikat.  

Fältupplevelser

När jag landade i Mocambique slog hettan emot mig - jag hade ju precis lämnat ett vintrigt Umeå. Jag landade på en fredagseftermiddag. Det gav mig en helg att anpassa mig och lära känna mina kontaktpersoner. På måndagen fick jag börja planera för vistelse på sågverket. Då sågverket låg isolerat med begränsad möjlighet att köpa mat gällde det att tänka sig för vad man tog med sig. En annan stor utmaning i Mocambique är att portugisiska är det gängse språket och att engelska kunskaperna bland befolkningen är begränsade. Detta ledde till att jag med mina begränsade spanskakunskaper fick improvisera kommunikationen och lära mig snabbt. Alla var dock väldigt
hjälpsamma och det gick alltid att göra mig förstådd. Förmännen och mina kontaktpersoner pratade både engelska och portugisiska vilket var till stor hjälp för mig.

En vanlig dag på plats på sågverket började med att klockan ringde halv sex och arbetsdagen började en halvtimme senare. Jag gick och läste av de sensorer som jag placerat ut i torken för att följa utvecklingen där. Efter detta så samanställde jag den datan. Vid halv elva serverades dagens första mål mat – som då smakade väldigt gott. På eftermiddagen så var det rapportskrivande, eller försök att förbättra torken ytterligare fram till kvart i fyra då arbetsdagen var slut. Då var det fri hopp och lek tills kvällsmaten. Ett tillfälle att samlas att äta men också att diskutera dagen och njuta av den
svalare kvällen.

Jag lärde mig även under tiden i fält att det alltid händer saker som inte går att förutsäga och man får anpassa sig efter detta. Ett bra exempel på hur saker förändras är då bilen som skulle komma med mat ifrån stan på grund av ett inställt engagemang inte anlände. Då var det bara att ändra och innovativt ordna matleverans på andra sätt på plats. Regnet påverkade även möjligheten med biltransport. Alla vägar var inte asfalterade, och förvandlades under regnperioden till lervälling och ibland stora hål där vägen regnat bort. Även vår fyrhjulsdrivna jeep fick problem och vi fick då ta
tåget ut till Condué, och sedan ta traktorsläp till sågverket.

Jag fick även den något unika fördelen att min handledare kom ner och besökte mig i en vecka i fält. Hon skulle starta upp ett annat projekt också vilket innebar att vi kunde diskutera och utveckla arbete på plats. En värdefull bonus!

Ett minne som jag kommer ta med mig ifrån resan

Det är inte lätt att välja ett speciellt minne för hela upplevelsen har varit fantastisk och väldigt minneskapande. Men jag väljer ändå när jag var ledig och vi var några som skulle tillbaka från sågverket till Beira. Beira är en större kuststad ca 200 km från sågverket. Då det var helg tänkte vi passa på att göra en utflykt så vi åkte till Gorongosa nationalpark. Där passade vi på att bada i vattenfall och se på solnedgången. Vattenfallen låg en bit ifrån vägen så först fick vi gå en bit i värmen för att sedan få svalka av oss i det svala sköna vattnet – en helt fantastisk upplevelse. Vattenfallet hade även an fantastisk utsiktspunkt därifrån man såg nästan hela vägen till Zimbabwe.
Det var en av de bästa helgerna i Mocambique.

Tips och trix inför MFS

Var flexibel, det gäller alltifrån först planen om vad du vill göra till när du är på plats. Saker kommer att förändras. Det kan vara något oförutsägbart som en pandemi, eller något så enkelt som att generatorn går sönder på plats och elen försvinner på obestämd tid. Eller att matleveransen ni förväntar er uteblir. Passa på att njuta av att vara på plats det är inte många som kan säga att de har varit två månader på dessa unika platser som MFS möjliggör, njut av det. Var heller inte rädd att fråga om hjälp eller om att komma med idéer till olika lärare – de hjälper dig gärna. Även på plats är det bra att fråga om det är något som är oklart. Folk vi hjälpa till och förklara. Det sista är att se till att söka MFS! Det är en unik upplevelse, både utvecklande och minnsesvärd, som måste upplevevas.