Pumporna och halloween

Några gånger per århundrade introduceras nya fester med nya dekorationer, maträtter och drycker. 1900-talets första halva bidrog med kräftskivan och det sena 1900-talet med ”delikatess-påsken” med sin färska lammstek och importerade sparris från Peru eller Tyskland, om påsken är sen. Men det svenska Halloween-firandet som drog i gång under 1990-talets guldkantssökande, byggdes i stället upp av ett mischmasch av svenska och amerikanska festdetaljer.

Den ursprungligen keltiska halloween den 31 oktober, där urgröpta stora betor skulle vägleda de återvändande döda, fanns som bekant inte hos oss. Med irländska migranter till USA blev det pumpalyktor i stället. I Sverige var månadsskiftet oktober-november ingen fest utan ett sorgtyngt hågkommande av de döda med Alla helgons dag och Alla själars dag. Möjligen skulle en generös tolkning av den viktiga svenska skördefesten i oktober kunna ses som en motsvarighet till det keltiska firandet, alltså idén att ha en stor fest efter att skörden är intagen. Kanske också ”de dödas jul” när döda anförvanter från familj och släkt återvänder på julaftonsnatten för att se hur det är med de levande.

I fokus för halloween står den orangegula och svällande amerikanska pumpan. De äldsta beläggen på att den ätits hos oss kommer från Stockholms slott på 1540-talet. Då kallades den pompon, men hur den åts är okänt. Det äldsta pumpareceptet publiceras drygt ett hundra år senare i Een Lijten Kockebook från 1650. Stormaktstidens högreståndsmänniskor tilltalades av receptet där man skalar, kärnar ur och förväller småpumpor i bitar, och sedan de fått kallna slår på olja, ättika, salt och peppar. Man har alltså gjort sig en pumpasallad. Jag kan intyga att kokt gurka är ett utmärkt tillbehör till kötträtter då jag ibland gör förvälld slang- eller Västeråsgurka på det här sättet, och gurkan och pumpan är som bekant nästan halvsyskon.

Det finns en folklorekoppling med pumpan och det är kurbitsmåleriet i Dalarna. Pumpans latinska familjenamn är cucurbita och på tyska kürbis. Den stora kurbitsblomman förekommer i det religiösa folkmåleriet i Dalarna och den avbildas när den skuggar profeten Jona som vilar. Men sitt namn som kurbits och kurbitsmåleri får den först i början på 1900-talet genom diktaren Erik Axel Karlfeldts berättelse där han just låter Gud skugga Jona med en kurbits eller jättelik pumpaplanta.

Det första moderna pumparecept möter man i vegetariska kokböcker från 1800-talets slut och där lämnas förslag på pumpasoppa, pumpabröd och senare också som ugnsrostad grönsak. Under både första- och andra världskriget odlades pumpa som en beredskapsgrönsak och därmed blev den betraktad lite som ”nödmat”, på samma sätt som kaninen har i svensk matkultur. 1943 gavs en broschyr ut med inte mindre än 89 sätt att tillaga pumpa, bland annat dillstuvad pumpa, kalvbrässfylld och gratinerad, samt i form av pumparisotto. När kriget var slut satsade folkhemmet på 1950- och 60-talet hellre på plåtkonserver, pulvermat, frysta fiskpinnar och stekfärdigt kött. Inte ens när den stora konsumtionen av isbergssallat, tomat och gurka drog i gång på 1980-talet uppstod något intresse för pumpasallader.

Halloweenfesten i Sverige delade upp sig i två grenar på 1990-talet. En variant blev snäll-skräckis för utklädda barn (både spöken och Spindelmannen förekommer) som går på tiggarstråt och begär godis. Det här är inte olikt vad utklädda påskgummor och påskgubbar hållit på med sedan 1800-talet mitt, eller för den delen de gamla skabröst sjungande djäkneupptågen och Staffanssångarna på medeltiden. Halloweenbarnen lämnar dock inga tecknade kort i utbyte mot godis eller sjunger något. Den andra grenen är det mycket gamla maskeradpartyt för vuxna som nu fått ett skräcktema. Gästerna klär ut sig till något fasansväckande som Vita frun, Dracula eller, som en kamrat till mig gjorde, skolans fluortant med bricka och plastmuggar (de var dock fyllda med festens fördrink). 

Maten på samtidens svenska halloweenfester har inte kommit i dialog med den äldre svenska matkulturens sill, snaps och knäckebröd, och inte heller med köttbullarna eller Jansons frestelse. I stället är det rätter som ska likna blod, alltså mycket tomatsås, ketchup och läskiga prinskorvar som fått fastsatta mandelspån så att de ser ut som avskurna fingertoppar. Pumpapajer förekommer så att de urgröpta dekorationspumpornas innanmäte kommer till användning. Amerikanska djävulsägg kan serveras, ja kort sagt allt som är monster- och spökformat, och förstås skräckfärgat med svart, rött eller orange.

Docent Richard Tellström